Fortfarande gravid, fortfarande panik :)
Paniken jag antyder om i rubriken är inte så farlig som den låter, det är inte så att jag önskar att jag inte vore gravid. Snarare att allt känns så overkligt och som att jag inte har fullständig kontroll på det. Sen så mår jag illa med, pendlandes upp och ner +att jag sovit i en timma nu på eftermiddagen.
Kanske dags att göra en presentation av min lilla familj?
Jag, snart 25 år och insåg igår den 1 augusti att jag var gravid, efter att ha gjort två tester (skall göra ett till på måndag, man kan ju inte bli för säker). Innan detta besked var jag i mina ögon en helt "normal" 25 åring som bodde ihop med sin blivande man (bröllop vankas 5 september 2009) och som hade en ganska tydlig livsplanering:
- Juni 2009 färdig med skolan (utbildar mig till förskollärare)
- Augusti 2009 börja nytt jobb
- September 2009 giftermål
- Oktober och framåt, bli med barn och bilda familj
Kan säga att den här plaenringen har kastats om :)
Skolan får jag nog väntrta med att bli klar med, att börja jobba i augusti är ju bara att drömma om, familjebildandet är lite tidigarelagt :) till och med giftermålet är jag inte säker på att det kommer ske längre :( (Det är absolut inte så att jag och J är oense om det här med barnet, och därför beslutat om att ställa in. Vi har börjat resonerat om hur mycket vi egentligen har råd att lägga på ett bröllop just nu... När vi diskuterat bröllop så har vi kommit fram till att vi vill gifta oss flott, nästan som ett sagobröllop och hittat (och bokat) världens underbaraste Herrgård... budgeten kommer sluta på runt 100 000:- varav vi hitills endast lyckats spara 26 000:-, antingen får vi skjuta på det eller så får vi nog ha ett enklare bröllop någon annanstans! (jag kever fortfarande på hoppet att föräldrarna skall betala, men inser nog snart att det inte kommer att ske)
J.
Också han 26 år i år, vi träffades i november 1999 och har alltås stått ut med varandra i nio år snart, (Så det är inte så att jag har hoppat i säng med vem som helst och blivit på smällen ;-))
Arbetar som säljare på ett medelsstort företag och är världens snällaste, ställer upp på det mesta jag ber om och är omtyckt av alla som träffar honom.
Tror han är väldigt osäker i den nya familjen och fortfarande chockad efter beskedet.
Nä, nu får jag nog mysa lite i soffan med honom, ifall han behöver prata :)
Kanske dags att göra en presentation av min lilla familj?
Jag, snart 25 år och insåg igår den 1 augusti att jag var gravid, efter att ha gjort två tester (skall göra ett till på måndag, man kan ju inte bli för säker). Innan detta besked var jag i mina ögon en helt "normal" 25 åring som bodde ihop med sin blivande man (bröllop vankas 5 september 2009) och som hade en ganska tydlig livsplanering:
- Juni 2009 färdig med skolan (utbildar mig till förskollärare)
- Augusti 2009 börja nytt jobb
- September 2009 giftermål
- Oktober och framåt, bli med barn och bilda familj
Kan säga att den här plaenringen har kastats om :)
Skolan får jag nog väntrta med att bli klar med, att börja jobba i augusti är ju bara att drömma om, familjebildandet är lite tidigarelagt :) till och med giftermålet är jag inte säker på att det kommer ske längre :( (Det är absolut inte så att jag och J är oense om det här med barnet, och därför beslutat om att ställa in. Vi har börjat resonerat om hur mycket vi egentligen har råd att lägga på ett bröllop just nu... När vi diskuterat bröllop så har vi kommit fram till att vi vill gifta oss flott, nästan som ett sagobröllop och hittat (och bokat) världens underbaraste Herrgård... budgeten kommer sluta på runt 100 000:- varav vi hitills endast lyckats spara 26 000:-, antingen får vi skjuta på det eller så får vi nog ha ett enklare bröllop någon annanstans! (jag kever fortfarande på hoppet att föräldrarna skall betala, men inser nog snart att det inte kommer att ske)
J.
Också han 26 år i år, vi träffades i november 1999 och har alltås stått ut med varandra i nio år snart, (Så det är inte så att jag har hoppat i säng med vem som helst och blivit på smällen ;-))
Arbetar som säljare på ett medelsstort företag och är världens snällaste, ställer upp på det mesta jag ber om och är omtyckt av alla som träffar honom.
Tror han är väldigt osäker i den nya familjen och fortfarande chockad efter beskedet.
Nä, nu får jag nog mysa lite i soffan med honom, ifall han behöver prata :)
Kommentarer
Trackback
