morsansandra

har haft seemster idag och inte gjort något speciellt! Legat och slappat i soffan halvt som halvt tittat på OS och halvt om halvt grejat med datorn.

Just det ja jag har gjort en sak av värde och vikt :) Ringt till försäkringskassan, och vad möts jag av där?
"DU ÄR SAMTAL 195 I KÖN"
Gick gnaska snabtt iofs och jag fick prata med en tjej som kunde svara på lite av mina frågor om föräldrapenning, det skall nog gå bra!
Imorgon skall jag med J och titta på radhus!!! I samma område som mamma och pappa bor, det kunde man inte tro!!! :)

Vi sak nog inte köpa detta men kanske något i gamla hemorten! Om två veckor (samma dag som vi ska lyssna och ttita på pyret) skall vi till banken och be om lånelöfte!!

Idag har jag ont! Ont i magen och ont i ryggen, kan inte ligga, kan inte sitta, kan inte gå... vad ska man ta sig till då?

... jag är inte död, jag har inte fått missfall, jag har bara varit otroligt trött och mest slappat i sängen.
Jobbet har börjat, första veckan hade vi det jättelugnt och ändå var jag helt död när jag kom hem på eftermiddagarna. Undra hur det skall bli nästa vecka, med fulla barngrupper och massor av inskolningar!

Har inte berättat för mina arbetskolleger att jag är gravid, och tror inte att dom har märkt det heller!

I fredags var vi hos Barnmorskan och skrev in oss på MVC, J var också med!! KÄnndes mer på riktigt efter att vi vart där! Hon trodde att jag var i v. 6-7, jag själv har räknat med v.6 så det stämmer nog. Bokade in mer tider hos henne, en den 20 där vi ska ta lite prover och så och en den 28 hos läkaren då skall vi få se på lilla pyret och lyssna på hjärtat för första gången. detta är något som jag både ser fram emot och och som jag bävar för, klart att ,man vill se det lilla pyret men det är också är man ser om det verkligen är nåt och om det är vid liv och allt ser bra ut. Fick rekomendationer av BM att  vänta med att berätta för folk till efter vi varit på ultraljudet, om allt är okej där och hjärtat slår som det ska så är det väldigt ovanligt att det leder till MF eller nåt annat... och än så länge har jag inte haft något tecken som tyder på MF eller utomkvedes, men man vet ju aldrig har inte gått så många veckor än!

Men men det är bara att vänta att se jag vet ju i vilket fall att jag kan bli gravid nu :D

Idag har jag dels ring MVC och bokat en tid. J skall gå med dit på fredag :)
Jag har gjort ytterligare ett test och visade + och var då tvungen att ringa till bästa vännen E och berätta :) Hon blev strålande glad. E har sonen R och vet precis vad jag går igenom. På kvällen var vi upp hos dem och pratade ännu mer. Mannen M berättade en massa hur han hade känt för J som genast kände sig mycket bekvämare med hela situationen. :)

Vi hann också med en snabbvisit hos J föräldrar som bor i närheten känndes skumt att inte berätta för dom, nästan som om man ljuger för dom! Dom kommer bli hur glada som helst när dom får veta!

Jag skall sluta oroa mig för att få missfall, och bara njuta och vara glad åt att jag faktiskt är gravid :)
Är en härlig känsla att gå runt med handen på magen :)

Idag har jag känt mig lika normal som jag brukar, lite trött kanske men det kan jag vara i vanliga fall också när jag sitter inne en hel dag... Inget illamående, inget hungrig, inget springa och kissa?!

Har inte sovit bra i natt, sovit oroligt och vaknat och behlvt kissat flera gånger! Känner mig seg idag!!

Undra vad vi ska hitta på för nåt idag? Regnet har öst ner hela natten, nu regnar det inte men vädret inspireras inte till att gå ut!

Ytterligare en sak har jag funderat på, när berättar man för nära och kära att man är gravid?

Har funderat och funderat sen jag fick beskedet om att jag var gravid, och kommit fram till att jag är skitskraj.

Först och främst är skraj över att jag ska få missfall, upp till 30% av alla graviditeter leder till missfall. Pga av detta kan jag inte riktigt ta till mig min graviditet, jag vill inte bli för bekväm i situationen ifall något går snett.

Sen om det går bra (vilket jag verkligen verkligen verkligen hoppas att det gör) så är skraj över om jag verkligen klarar av det!

Tror inte på något sätt att min rädsla är unik, tror detta är något som de flesta som är gravida går igenom, frågan är bara hur kan man slappna av? Någon som har något tips?

Paniken jag antyder om i rubriken är inte så farlig som den låter, det är inte så att jag önskar att jag inte vore gravid. Snarare att allt känns så overkligt och som att jag inte har fullständig kontroll på det. Sen så mår jag illa med, pendlandes upp och ner +att jag sovit i en timma nu på eftermiddagen.

Kanske dags att göra en presentation av min lilla familj?
Jag, snart 25 år och insåg igår den 1 augusti att jag var gravid, efter att ha gjort två tester (skall göra ett till på måndag, man kan ju inte bli för säker). Innan detta besked var jag i mina ögon en helt "normal" 25 åring som bodde ihop med sin blivande man (bröllop vankas 5 september 2009) och som hade en ganska tydlig livsplanering:

- Juni 2009 färdig med skolan (utbildar mig till förskollärare)
- Augusti 2009 börja nytt jobb
- September 2009 giftermål 
- Oktober och framåt, bli med barn och bilda familj

Kan säga att den här plaenringen har kastats om :)
Skolan får jag nog väntrta med att bli klar med, att börja jobba i augusti är ju bara att drömma om, familjebildandet är lite tidigarelagt :) till och med giftermålet är jag inte säker på att det kommer ske längre :( (Det är absolut inte så att jag och J är oense om det här med barnet, och därför beslutat om att ställa in. Vi har börjat resonerat om hur mycket vi egentligen har råd att lägga på ett bröllop just nu... När vi diskuterat bröllop så har vi kommit fram till att vi vill gifta oss flott, nästan som ett sagobröllop och hittat (och bokat) världens underbaraste Herrgård... budgeten kommer sluta på runt 100 000:- varav vi hitills endast lyckats spara 26 000:-, antingen får vi skjuta på det eller så får vi nog ha ett enklare bröllop någon annanstans! (jag kever fortfarande på hoppet att föräldrarna skall betala, men inser nog snart att det inte kommer att ske)

J.
Också han 26 år i år, vi träffades i november 1999 och har alltås stått ut med varandra i nio år snart, (Så det är inte så att jag har hoppat i säng med vem som helst och blivit på smällen ;-))
Arbetar som säljare på ett medelsstort företag och är världens snällaste, ställer upp på det mesta jag ber om och är omtyckt av alla som träffar honom.
Tror han är väldigt osäker i den nya familjen och fortfarande chockad efter beskedet.

Nä, nu får jag nog mysa lite i soffan med honom, ifall han behöver prata :)

Igår var en av de sjukaste dagarna i hela mitt liv!

Mådde illa hela dagen och sprang på toaletten... när jag och min älskade J kom hem från IKEA igår fick jag bara för mig att jag skulle göra ett graviditetstest som jag hade hemma, vet inte varför bara kände det på mig.
Efter första testet tvingade jag min lika chockade J att åka ner till apoteket och köpa ett till båda visade väldigt tydliga streck:



Kort därefter skulle vi iväg på fest, fejkade att jag drack i ursköljda ölburkar :) Men shit vad jag har mycket att  tänka på nu...
1000 frågor typ:
- Vad händer med min skola (skulle tagti examen i maj/juni, barnet beräknas enligt mig i mars/april)
- Vi måste flytta
- Köpa ny bil
- Vad händer med vårt inplanerade bröllop i september 2009?
- Hur reagerar våra föräldrar? Vänner?

Att göra lista:
Ringa MVC
Göra ytterligare ett grav test
Diskutera framtiden m. J